ÅSIKT

En ångest som varar än idag

En klassisk film väcker minnen till liv

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: TOUCHSTONE PIC
Carpe diem. Ur ”Döda poeters sällskap”.
KULTUR

Jag tror att Monika G menade väl. Inte var det hennes avsikt att runda av terminen med en hälsning som skulle plåga mig i decennier, men så blev det.

Hon var lärare, jag pluggis, jag måste ha varit nio år och värnlös inför talet hon höll på avslutningen.

– Passa på att njuta, för just i dag är sommarlovet som allra bäst. Redan i morgon har en liten, liten bit gnagts bort och så fortsätter det.

Hon menade kanske att vi skulle fånga dagen. Jag hörde att hösten jagar oss. Att varje sommarkväll är ett nederlag, att nästa morgon är etter värre eftersom den regnkletiga besten tagit sig närmare. Aldrig vilar den, aldrig sänks farten, men njut för guds skull av solen och smultronen barn!

Många hemsöks av Tranströmers liknelse att döden syr din kostym i det tysta. En del göteborgare lyder kyrkogårdsskyltens uppmaning att tänka på döden. De orden biter inte på mig, särskilt inte sommartid, för i den här kroppen finns inte plats för mer ängslan över tid som rinner undan. Hör ni inte, dagarna gnags bort från oss!

Vissa kallar en tjatig låt för sommarplåga. De har aldrig fattat ordets fulla innebörd. Riktigt plågsamt blir det först när någon berättar för dig att det aldrig går att vila, att morgondagen alltid är lite sämre.

Men tack för att du lärde mig division och Europas huvudstäder, Monika.

ARTIKELN HANDLAR OM