ÅSIKT

Gnället är värst

Jack Hildén tröttnar på tyckarnas kritik av sommarpratarna

avJack Hildén

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

”Jag vet inte vad som är värst, sommarpratarna och deras tomma fraser eller sommarpratsrecensenterna och deras – vårt – trötta gnäll om deras tomma fraser”. (Greta Thurfjell i DN 12 juli.)

Svaret är att recensenternas gnäll är värst. Specifikt DN:s gnäll, som i sommar verkar vilja ödelägga (och samtidigt, likt en olyckligt kär incel-kille, ge det abnormt mycket uppmärksamhet) Sommar i P1.

Varför just Sommar ska halshuggas av den anledningen är mer oklart.

Den mesta kritiken går ut på att explosionen av podcasts gör programmet irrelevant. Åtminstone till ett i mängden. Varför just Sommar ska halshuggas av den anledningen är mer oklart. Inställningen ligger nära en cynism som åtminstone jag vill försöka hålla borta:

”Först den sköna vinjetten. Sedan några personliga anekdoter, som genant nog mest brukar gå ut på att framhålla berättaren i god dager. Och sedan kommer den: tragedin.” (Lisa Magnusson i DN 29 juli)

”Inte ens en genomsympatisk person som skräckförfattaren Mats Strandberg är det minsta intressant att lyssna på, när man redan från början vet vad som ska komma: en knepig barndom. En övervunnen svårighet. En exceptionell framgång. Jaha?” (Rebecka Kärde i DN 18 juli)

Bäst att undvika typ alla böcker, låtar och filmer någonsin då. Om man vill slippa tramset om tragedier med utveckling.


Ingen överväldigande majoritet delar DN-redaktionens avtrubbning. Under vecka 28 slog Sommar nytt rekord för poddlyssning med 1,6 miljoner lyssningar. De mest populära avsnitten har också innehållit mer än personliga narrativ. Psykiatrikern Anders Hansén och statsvetaren Magnus Ranstorp har använt sina yrkesmässiga kunskaper för att berätta något större.

I programmets barndom pratade kåsören Thorsten Ehrenmark 50 gånger. Då var värdarna en sorts hallåor. För mig låter det knappast som en punkigare tid. Eller som att rösterna var särskilt obekanta.

Kanske har Sommar ätit upp sin egen funktion, samtidigt som alla runt omkring med liknande uttryck blivit bättre. I så fall är det märkligt att man använder så många tecken i tidningen för att säga det.

ARTIKELN HANDLAR OM