ÅSIKT

Nej, det är inte Löfven som bestämmer bensinpriset

Kajsa Ekis Ekman om sanktionerna mot Iran och Venezuela och vårt beroende av Saudiarabien

avKajsa Ekis Ekman

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Lasse Allard
Bensinupproret 2.0 demonstrerar i Barkaby i maj.

Bensinpriset närmar sig 17 kronor, mer än en halv miljon människor har på nolltid gått med i det svenska bensinupproret och nu sprider sig protesterna över landet. I Småland har Kalmars länstrafik dragit in flera linjer då man inte har råd att tanka bussarna.

Ja, i det höjda bensinprisets spår uppstår kravaller över hela världen. I november förra året startade de gula västarnas rörelse – det största upproret i Frankrike sedan 1968 – och regeringens försök att trycka tillbaka det har resulterat i hundratals skadade och minst tio dödade. Bensinpriset var också en av de drivande krafterna bakom upproret i Sudan som ledde till regeringens fall, och i Zimbabwe har priset nyligen höjts med 100 procent.

Vad är det som händer? Skatter är en del av förklaringen i Frankrike, men i Sverige har man inte indexuppdaterat bensinskatten i år, så den senaste höjningen på 17 öre förklarar inte dagens höga pris.


Vad som verkligen skjutit i höjden är priset på råolja. Sedan i november har det tidvis legat så högt som 70 dollar per fat – högre än på flera år. Låt oss titta lite på några av faktorerna som ligger bakom! I november införde Trump oljesanktioner mot Iran som har världens tredje största oljereserv.

Alla länder som köper olja av Iran drabbas av sanktioner från USA, vilket i praktiken innebär ett totalstopp. Teheran hotar också att stänga Hormuz-sundet om inte sanktionerna tas bort. Det är världens mest trafikerade oljeled – all Mellanösterns olja går genom Hormuz. Händer detta kommer priset att öka ännu mer.

I januari införde Trump sanktioner även mot Venezuela, den fjärde största oljeexportören till USA och ett land med världens största oljereserv. EU följde snart efter. USA:s vicepresident Mike Pence har också för avsikt att blockera alla oljeleveranser från Venezuela till Karibien för att göra Venezuela ”radioaktivt” i omvärldens ögon.

De fartyg som trotsar förbudet stänger i dag av sina transpondrar för att undgå upptäckt. Stoppet av leveranser till Haiti har redan orsakat våldsamma protester då bensinmackarna är tomma och sjukhusen måste förlita sig på bensindrivna reservgeneratorer för sin elförsörjning.


Det här sker samtidigt som Opec-länderna gått ut med att minska produktionen för att få upp priset. Lägg också till detta att konfliktnivån i Libyen, som fått upp produktionen de senaste åren, nu höjs då Haftars milis är på väg mot Tripoli. Att detta sker i en global högkonjunktur då efterfrågan på olja stiger gör naturligtvis situationen ännu mer explosiv.

Alltsammans betyder guldläge för Saudiarabien, som redan har lovat att täcka upp för Iran. Det innebär också att USA och EU förmodligen kommer att fortsätta ge saudierna fria händer i Jemen. Styckmordet på Jamal Khashoggi har de redan glömt bort.

Den internationella affärspressen diskuterar detta för fullt och Chevron har redan krävt ett undantag från sanktionerna för Venezuela. Nu har priset på råolja gått ner lite, men sommarens ökade efterfrågan samt oron för världsläget gör att bensinpriset ligger kvar.


I våra medier är diskussionen om det geopolitiska läget dock obefintlig. Politiska journalister verkar tro att det är Löfven som bestämmer det globala oljepriset, och kulturjournalistiken ägnar sig åt att gissa vilka vilka som ingår i rörelserna, vad som förenar dem och vad de röstar på. Jag kan ge er den gemensamma faktorn: De har bil!

Både de gula västarna och det svenska bensinupproret riktar sig med diverse krav till politiker. I Frankrike har man gått långt utöver de ursprungliga målen och vill ha förstatligad el, stopp för osäkra anställningar och ett förbud mot genmanipulerade grödor.

Det svenska upproret fokuserar på att sänka skatten så att den inte drabbar låginkomsttagare eller de på landsbygden som har behov av bil. Det är inte fel att rikta sig till politiker, som ju har makt att införa kompensatoriska åtgärder för att inte priserna ska slå orättvist.


Den största enskilt viktigaste åtgärden skulle ju vara att minska oljeberoendet – det skulle rädda klimatet, göra oss mindre beroende av USA och Saudiarabien och få stopp på i stort sett alla storkrig.

För så länge som världen lyder Trumps krav på bojkott av Iran och Venezuela kommer priset nog fortsätta vara högt – det enda som kan dra ner det är förmodligen ett handelskrig mellan USA och Kina.

ARTIKELN HANDLAR OM