ÅSIKT

Gå inte på deras bluff – klimatkrisen är här

Debattören: Om makthavare såg miljökrisen som den kris den är, så hade vi börjat lösa den

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: GETTY, Tomas Melin
Det finns journalister som rapporterar om klimatfrågan, men inte tillräckligt ofta hamnar ämnena på löpsedeln eller blir centrum för debatten, skriver Fanny Jönsson.

DEBATT. ”Det låter som du gått med i en sekt.”

Jag berättar för mina vänner att jag, på fullaste allvar, nu börjat förbereda mig för krisen. Trots att jag i mitt heltidsjobb arbetar för, och fortfarande tror på möjligheten för en bättre värld, så måste jag ändå vara förberedd på det som i nuläget ser mest sannolikt ut: En katastrof.

Därför har jag nu köpt ett vattenreningskit, läst överlevnadsböcker samt googlat vilka ställen i Sverige som är bäst att bo på när klimatförändringarna verkligen slår till.

Tydligen är det inte i Blekinge eller Skåne i alla fall. Nej, där kommer torkan vara för svår. Den marken kommer jag inte kunna odla något på.

I norra Sverige kommer nederbörden vara riklig, men kanske för riklig så att det knappt går att odla något där heller. Jag läser att Sveg ska vara ett bra ställe att bo på. Men allt beror ju på hur Golfströmmen påverkas i slutändan.

Mycket tyder på att det även kan bli svinkallt på norra halvklotet så svenskarna tvingas fly, bli klimatflyktingar.

Men innan det så säger de flesta prognoser att ett antal miljoner människor kommer tvingas fly hit. Tur att jag sparat ihop till ett tält. Mina vänner skrattar när jag över en öl berättar om mina framtidsplaner. De tycker jag låter galen.

Andra blir bekymrade, tycker synd om mig. Någon frågar om jag är med i den där ”sjuka facebookgruppen för preppers” också? Jag skakar på huvudet, skrattar.

”Det är jag faktiskt inte”.

Medan jag låter ölen rinna ner genom halsen tänker jag på hur skönt det är att vara i illusionen av en annan sanning ibland. Själva pratar mina vänner om sina sparpengar och hur det kan bli en kontantinsats till den där lägenheten någon gång.

En annan vill flytta till Portugal om några år och starta en restaurang. En tredje berättar om suget att skaffa barn och ”settle down”.

Jag önskar jag också kunde göra det. Drömma sådär. Jag önskar att min prepper-hets inte grundade sig i någonting.

Men, sen vet jag ju också att ingen av mina vänner är lika inlästa på klimatfrågan som jag är.

Missförstå mig rätt: De vet givetvis att det är illa ställt med klimatet och miljön – men inte till vilken gräns. Och de vill nog inte riktigt veta heller.

”Det är så tråkigt när du pratar om det där. Jag känner mig så … maktlös. Kan vi inte prata om någonting annat istället?”

”Så farligt kan det väl ändå inte vara, eftersom politikerna inte gör någonting?”

Ordet klimatförändringar är avskräckande. Jag fattar det. Likaså alla akronymer, grader och beräkningar forskare slänger sig med. Det verkar inte bara gemene person tycka, utan även redaktionerna.

Visst, det finns de journalister som rapporterar om klimatfrågan, men inte tillräckligt ofta hamnar ämnena på löpsedeln eller blir centrum för debatt.

FN:s senaste klimatrapport har det ändå rapporteras om en del hos medierna. Både tv-inslag och längre artiklar. Men efter några veckor blev det tyst. Under pågående regeringskris får inte heller politikerna några frågor om hur de ska anpassa sin politik till det förändrade klimatet.

I veckan röstades till och med en budget igenom i vår riskdag som prioriterade bort miljöåtgärder för miljarder. Inget större klimatskadligt företag har heller beslutat att förändra sin affärsmodell så den anpassas till verklighetens temperaturförändringar.

Förvånande få saker har skett i världen sen rapporten släpptes. Eller jo, fler ungdomar satte sig utanför riksdagen och kommunhusen.

Nyligen avslutades klimatmötet i Polen. Ett klimattoppmöte som av forskare beskrivit som “avgörande” för mänsklighetens överlevnad. I skrivande stund vet jag inte vad utgången av mötet blev, men av det som sipprat ut från personer på plats så säger de alla samma sak: Det här är inte tillräckligt.

Flera forskare säger att i den takten vi nu utrotar planetens artliv och värmer upp vår planet, så befinner vi oss i något som liknas en sjätte massutrotning. Där ingår även mänskligheten. Något som även Greta Thunberg tagit upp under sina tal i Katowice.

Alla pålästa världsledare vet lika väl som denna 15-åring hur nära krisen vi är. Jag önskar de också kunde bete sig som det. Likaså medieredaktionerna.

Om makthavare hade behandlat klimatkrisen som den kris den är, så hade vi börjat lösa den. Om makthavare verkligen hade velat lösa denna kris hade vi slutat investera i fossila bränslen i går, stoppat nöjesflygningar genast, minskat animalieproduktionen radikalt, skyddat skog, sjöar och hav snarast och sett till att minska vår energiförbrukning väsentligt.

Men det gör de inte.

Genom att världsledare får oss att tro att krisen inte är här eller att den är på annat håll, så låter de resten av omvärlden tro att vi kan fortsätta agera som vi alltid har gjort: Ta de där lånen på lägenheterna, starta de där restaurangerna och skratta åt preppers över en öl.

På så sätt verkar personer som kollar hus i Sveg som galna sektmedlemmar. Och de som går rakt in i krisen verkar helt normala.


Fanny Jönsson, frilansande skribent, miljöaktivist och medproducent till Miljöpodden


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM