ÅSIKT

Orimligt att politiker får gå i tidig pension

Debattören: Vi riksdagsledamöter måste leva som vi lär

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: GETTY, TT
Politik är en förtroendebransch. Då kan inte riksdagsledamöter ha pensionsvillkor som är helt annorlunda än vad som gäller för andra på arbetsmarknaden, skriver Mats Persson.
DEBATT

DEBATT. I takt med att vi blir allt äldre är det rimligt att vi arbetar högre upp i åldrarna. Därför beslutades nyligen om höjd pensionsålder.

Men detta gäller inte riksdagsledamöter, som kan gå i pension tidigare. Det är helt orimligt. Riksdagsledamöternas ”pensionsgräddfil” måste skrotas.

Enligt forskarna beräknas varannan nyfödd i Sverige i dag bli över 100 år. Det är en fantastisk utveckling. Men om vi ska ha råd med pensionerna, utan att skicka notan till våra barn och barnbarn, måste fler få möjlighet att arbeta längre.

Därför kommer pensionsåldrarna att höjas de kommande åren. Den lägsta åldern för uttag av allmän pension höjs från 61 till 63 och rätten att behålla sin anställning höjs från 67 till 69 år.

Sverige har inte längre 65 år som fast pensionsålder, utan pensionsåldern ser i realiteten olika ut för olika individer. För den som tar sabbatsår och läser flera år på universiteten och börjar arbeta i anslutning till 30-årsdagen är det rimligt att man förväntas arbeta efter 67. Men för den som börjar arbeta dagen efter studenten är möjligheten att gå i pension tidigare väsentligt större.

Men principen är densamma för alla – ju mer man arbetar, desto högre pension.

I takt med att vi lever längre handlar det för många om att arbeta längre upp i åldrarna. Pensionsmyndighetens beräkningar visar att 80-talister som jag själv behöver arbeta till omkring 69 år för att få samma pensionsnivåer som tidigare generationer. Det innebär ett yrkesliv på mellan 45 och 50 år.

Men för riksdagsledamöterna gäller inte detta. Ledamöternas eget tjänstepensionssystem säger att full pension tjänas in på 30 år och att pension kan tas ut från 61 års ålder. 

Reglerna motiveras utifrån att pensionen ska vara i nivå med vad en statlig tjänsteman med samma inkomst får i pension efter 42 års arbete. Med den skillnaden att ”I ledamöternas pensionssystem ska en sådan pensionsnivå kunna uppnås efter 30 års uppdragstid”. 

Det betyder i realiteten att en person som kommer in i riksdagen vid 30 och har kvar sitt uppdrag till 60-årsdagen sedan kan gå i pension.

Det är helt orimligt. Beslutsfattare måste leva som de lär. Hur ska jag som förtroendevald med trovärdighet kunna argumentera för höjda pensionsåldrar när jag som riksdagsledamot kan räkna med att gå i pension långt tidigare än många andra?

Frågan ska ses i ljuset av att vi den senaste tiden har uppmärksammats på hur förtroendevalda har andra villkor än vanliga löntagare. Ett exempel är fenomenet med riksdagsledamöter som tar ”time-out” från sitt uppdrag, samtidigt som man får arvode. Men det finns inga andra på arbetsmarknaden som kan gå in till chefen, begära time-out på obestämd tid och samtidigt behålla lönen.

Politik är en förtroendebransch. Då kan inte riksdagsledamöter ha pensionsvillkor som är helt annorlunda än vad som gäller för andra på arbetsmarknaden. Det är dags att slopa riksdagsledamöternas gräddfil med tjänstepensioner.  


Mats Persson, riksdagsledamot, ledamot pensionsgruppen (L)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM