ÅSIKT

Lärare via tv fungerar bara i fantasins värld

Slutreplik från Stefan S Widqvist om fjärrundervisning

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
SKL blandar bort korten när de låtsas att tv-läraren och tv-mediet är samma sak, skriver Stefan S Widqvist.
DEBATT

SLUTREPLIK. ”Du har missförstått fjärrundervisning”, svarade SKL:s representant Kenneth Nilsson och argumenterade åter för vikten av att undervisningen för alla elever på alla stadier i grundskola och gymnasium skall kunna genomföras av fjärrläraren via en tv-skärm.

Nilsson menade, att jag inte förstod fjärrundervisningens innehåll. Jag är dock inte ensam om att inte ha förstått. Forskningsinstitutet Ifous slår fast i en rapport att det ”saknas tillräckliga kunskaper om hur fjärrundervisning påverkar elevers lärande.”

Lärarförbundet kallar förslaget ”experimentverkstad” med kvalitetsförsämring som följd och regeringens utredare Eva Durham poängterar att det finns väldigt lite forskning på området som visar att detta skulle vara rätt väg att gå.

Nilsson uppmanar mig också att ”…tala med lärare och elever på öarna som tillhör Värmdö skärgårdsskola”.

Jag tog honom på orden och läste ett reportage om skolan i Lärarnas tidning nr 5 2018, och jag tror att Nilsson själv borde läsa reportaget som slutade så här:

”Eleverna ser flera fördelar med sättet att arbeta. Men om tekniken skulle bli bättre, vad skulle de önska sig då? Ebba Sigurdsdottir svarar snabbt: ”Att läraren skulle kunna kliva ut ur tv:n”.

Vad är det avgörande för att eleverna skall kunna växa som människor med en förankrad kunskap? För mig, som arbetat på alla stadier från grundskola och gymnasium till Universitetet med klassrumsundervisning, fältarbeten, storföreläsningar och distansstudier, är det likväl dialogen, det nära samtalet, som lägger grunden för kunskap i form av olika slags kunnande.

Den förtroendefulla relationen skapar och möjliggör en djupare kunskap hos eleven. Att inte kunna se den avgörande skillnaden mellan fjärrlärarens tv-skärm och den fysiskt närvarande läraren och därigenom ge sken av och hävda ett likhetstecken mellan de helt olika förutsättningarna för det förtroendefulla kunskapsbildande samtalet är högst märkligt – eller är det så att man i dag är förblindad av teknikens möjligheter och inte ser dess begränsningar?

Hur kan färre sociala kontakter, eller inga alls, mellan lärare och elever främja skola och utbildning? Vilken outtalad kunskapssyn bottnar detta i? 

SKL blandar bort korten när de låtsas att tv-läraren och tv-mediet är samma sak. Att använda sig av Utbildningsradions tv-program eller Kunskapskanalens utbud är självklarheter, när de placeras av den professionelle läraren i ett genomtänkt didaktiskt sammanhang i dialog med eleverna.

De 75 kommunföreträdarna har en övertro på teknikens möjligheter. Det finns ingen nödvändighet av att den legitimerade läraren skall vara fysiskt närvarande i klassrummet, vi har ju tv-skärmen och handledaren, menar Kenneth Nilsson.

Ja, jag kan förstå den uppfattningen om man har en begränsad syn på hur ett vidgat lärande och kunskapsutveckling hos eleverna möjliggörs parat med en fantasifull tekniksyn, men den förenklingen är inte acceptabel om man vill ha en kvalitativ god pedagogisk skola.


Stefan S Widqvist, numera pensionär på avbytarbänken, tidigare lärarutbildare vid Karlstads universitet

ARTIKELN HANDLAR OM