ÅSIKT

Därför ställde jag mig bland nazisterna i NMR

Anette Ivarsson: Jag kommer göra vad jag kan – de ska inte få skrämma oss till tystnad

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: PRIVAT, TT
Jag ställde mig mitt ibland dem, försökte prata dem, lugn och sansat, förklara för dem hur fel de agerade, skriver Anette Ivarsson.
DEBATT

DEBATT. Jag tycker att Almedalen är fantastiskt. Här kan vanliga väljare springa på en minister på Donners plats eller mingla med en riksdagsledamot på någon av Visbys alla innergårdar. Visst, det har blivit lite mer slutet och uppdelat med åren, men grundidén finns där fortfarande.

Almedalen är en stilstudie i demokrati och yttrandefrihet.

Men för att Almedalen ska fungera krävs också att man har respekt för varandra. Det handlar om att argumentera, informera och inspirera – men också om att lyssna, ta hänsyn och respektera.

Det var därför jag blev så arg och frustrerad när jag såg och hörde männen i Nordiska Motståndsrörelsen, NMR, under Annie Lööfs tal.

NMR vill ha utrymme, de vill ha respekt, de vill synas och höras. Och ve den som försöker stoppa dem. Om de hindras, om de inte får polistillstånd för att demonstrera eller tala, eller om deras mötesverksamhet på något annat sätt störs – då blir de rasande.

Då klagar de på att de behandlas orättvist och odemokratiskt.

Men själva ser de uppenbarligen inga problem alls med att störa andras möten. Tvärtom verkar de se som sin uppgift att störa och förstöra för andra som vill göra sin röst hörd.

Att ställa sig och skrika på en partiledare som tusentals människor samlats för att lyssna på är respektlöst och ohyfsat – men framför allt är det odemokratiskt. Det är dessutom olagligt att störa ett möte. I NMR:s fall är det också dubbelmoral på hög nivå.

Det är därför jag valde att konfrontera dem på plats. Jag skrek inte tillbaka. Jag försökte inte knuffa undan dem. Jag var inte aggressiv eller våldsam.

Tvärtom, jag ställde mig mitt ibland dem, försökte prata dem, lugn och sansat, förklara för dem hur fel de agerade. Jag uppmanade dem att vara tysta, att respektera alla de tusentals personer som kommit dit för att lyssna på Annie Lööf.

Kris, Kriminellas revansch i samhället, gjorde också en insats under Annie Lööfs tal. De ställde sig som en mur mellan allmänheten och nazisterna.

Signalen var tydlig: Ni kan vara trygga. Vi är här. Precis som mitt blygsamma bidrag agerade Kris fredligt, men tydligt. Vi visade tillsammans att vi inte accepterar att NMR försöker sätta de demokratiska reglerna ur spel.

Den här kampen är viktig. Annie Lööf pratade i sitt tal om en kamp om värderingar. Och det är precis vad det handlar om. Vill vi ha ett medmänskligt och humant samhälle, där frihet och samarbete är centrala värderingar, eller vill vi sluta oss mot omvärlden, misstro varandra och sakta men säkert montera ned det öppna och toleranta samhälle som byggt Sverige så starkt.

Jag vet vad jag vill. Jag kommer fortsätta tydligt stå upp för medmänsklighet, jämställdhet och tolerans. De värderingarna viker inte Centerpartiet en millimeter ifrån. De värderingarna för Sverige framåt.

Och jag vet vad nazisterna i Almedalen vill. De vill göra skillnad på människor, skrämma folk till tystnad, skrika tills andra inte orkar säga emot längre. De vill nedmontera vår demokrati, plocka isär vårt fria samhälle tills vi inte känner igen det längre.

Vi får inte låta dem lyckas med det. Jag kommer göra vad jag kan för att stoppa dem. Nästa gång de vrålar ut sina okvädesord, nästa gång de inte respekterar demokratins spelregler – då kommer jag ställa mig där igen, mitt ibland dem, och ifrågasätta deras beteende. För att jag måste.


Anette Ivarsson, kandidat i kommunvalet i Falkenberg (C)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Höj din röst – filma och skicka in din viktigaste valfråga 00:28
ARTIKELN HANDLAR OM