ÅSIKT

Skydda våra barn från pappor som är förövare

Debattörerna: Vi kräver barns rätt i domstolarna – avskaffa begreppet umgängessabotage

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Getty
Trots att domstolarna enligt lagen ska utgå från barnets bästa, visar olika studier att ungefär 75 till 90 procent av dessa barn döms till umgänge med den våldsamma pappan, skriver debattörerna som vill att begreppet ”umgängessabotage” måste avskaffas.
DEBATT

DEBATT. Under senare tid har vi kunnat se allt fler vårdnadsfall där domstolarna – med hänvisning till mammors ”umgängessabotage” – tvärt emot barns uttalade vilja överför vårdnaden till pappor som brukat våld mot barnen.

I vilken annan situation tvingas brottsoffer att umgås med sin förövare?

Samtidigt har domstolarna i flera fall beslutat att barnen på obestämd tid inte får träffa sin mamma alls. Detta för att de ”i lugn och ro” ska få vänja sig vid sin pappa, som de ibland inte haft någon kontakt med på era år. Barnen flyttas alltså till sin förövare, samtidigt som de helt fråntas tryggheten hos mamman.

Domstolarna bagatelliserar dessutom barns utsatthet i de fall då pappans våld varit riktat mot mamman. I själva verket är det självklart ett trauma för barnet även när det är en närstående som utsätts, och barnen måste ses som brottsoffer även i dessa fall.

Siffror från Brottsoffermyndigheten visar att när en pappa utsätter en mamma för våld har de flesta barn i dessa familjer befunnit sig i samma rum (85 procent) eller sett och hört misshandeln från annat rum (13 procent). Det innebär att 98 procent av barnen är vad Brottsoffermyndigheten kallar ”deltagande vittne”.

När mamman utsätts för våld är det vanligt att även barnen utsätts, trots att det inte alltid kommer fram i vårdnadsärendet. Cirka 60 procent av barnen har själva blivit misshandlade i dessa fall, 30 procent av barnen har även utsatts för sexuella övergrepp och 35 procent av barnen har dessutom sett eller hört pappan hota att döda mamman.

Trots att domstolarna enligt lagen ska utgå från barnets bästa, visar olika studier att ungefär 75 till 90 procent av dessa barn döms till umgänge med den våldsamma pappan. Såväl forskning som kvinno- och barnrättsorganisationer har visat hur dessa barn därför upplever att samhället inte har lyssnat på dem.

Lagen om vårdnad, boende och umgänge var menad att slå fast barns rätt och föräld- rars skyldigheter, men i dag fungerar den i praktiken som förälders rätt och barns skyldighet. Barnen står rättslösa.

Vi kvinno- och barnrättsorganisationer startar nu en namninsamling för att få lagen om vårdnad, boende och umgänge ändrad. Vi har tre krav på politikerna:

  • I definitionen av ”barnets bästa” ska barns välmående komma först. Föräldrabalkens paragraf om ”barnets bästa” (6 kap. 2a §) säger att hänsyn ska tas till dels risken att barnet ska utsättas för övergrepp med mera och dels barnets behov av kontakt med båda föräldrarna. Domstolarna bortser därmed från att barnet kan fortsätta fara illa av de övergrepp som de redan tidigare har utsatts för. Enligt FN:s barnkonvention ska barn skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld och andra övergrepp. Inget barn ska därmed behöva umgås med någon som utövar eller utövat våld mot dem. Vi kräver därför att barnets välmående måste väga tyngre i lagen än kontakten med båda föräldrarna.

  • Begreppet ”umgängessabotage” måste avskaffas. Bland det mest riskfyllda för kvinnor som utsätts för våld är att bryta upp från mannen. Det gäller särskilt när de har gemensamma barn. Gång på gång blir mammor i dag misshandlade och till och med mördade just vid umgängestillfällen. Ändå fortsätter samhället att kräva att mammor efter skilsmässan ska ansvara för pappors umgänge. Enligt domstolarnas tolkning har mamman skyldighet att direkt tvinga sitt barn till umgänge med pappan trots att barnet vägrar. Om mamman inte tvingar barnet, eller misslyckas, anses hon ha utövat ”umgängessabotage” – varpå hon tvingas betala vite och, som vi sett i alltfler domar, riskerar att förlora både vårdnaden och kontakten med sitt barn. Genom begreppet ”umgängessabotage” hjälper samhället i praktiken pappor som använder våld att kunna fortsätta utöva hot och våld mot utsatta barn och mammor. Därför måste begreppet avskaffas.

  • Ingen förälder ska behöva tvinga sitt barn att träffa den andra föräldern. Samhällets krav på mammor att de måste tvinga barnen till umgänge med pappan innebär inte bara direkta risker för barn och mammor, utan också risken att tvånget får till följd att barnen förlorar tilliten till mamman – och i förlängningen till vuxenvärlden och samhället över huvud taget. Barnet står helt utlämnat.

Ingen förälder ska behöva tvinga sitt barn att träffa den andra föräldern. Den som ytterst drabbas av detta är barnet. Att se till att pappor får sin umgängesrätt i de fall det är förenligt med barnets bästa borde självklart vara samhällets ansvar.

Vi kräver att lagen om vårdnad, boende och umgänge ändras.

Vi kräver barns rätt till trygghet och frihet från hot och våld.


Gerda Christenson, aktivist, Kvinnofronten.
Jenny Westerstrand, ordförande, Roks (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige).
Maria Rashadi, ordförande, Kvinnors rätt.
Gita Rajan, Medicinskt ansvarig och verksamhetschef Klinik & forskning, Wonsa (World of no sexual abuse).
Olga Persson, generalsekreterare, Unizon.
Zandra Kanakaris, ordförande, Unizon.
Susanne Bergenbrant Glas, ordförande, Kvinnliga läkares förening.
Leila Qaraee, ordförande, Kvinnors nätverk.
Clara Berglund, generalsekreterare, Sveriges kvinnolobby.
Birgitta Holmberg, ordförande, Atsub (Föreningen Anhöriga till sexuellt utsatta barn).


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Artikeln är en replik. Läs hela debatten här