ÅSIKT

Vi rusar mot en kollaps och en ekokatastrof

Debattören: Klimatförändringarna sker snabbare, och med större kraft än vad man hittills antagit

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Martin Gren är docent i kulturgeografi vid Linnéuniversitetet.
DEBATT

DEBATT. Årets klimatutveckling illustrerar med all oönskad tydlighet att den jord vi alla lever på nu genomgår en planetär mutation i realtid. Tyvärr följer utvecklingen vetenskapligt framtagna prognoser och framtidsscenarier. Att vi skulle få mer av extremväder, även i ett land som Sverige, är inget som förvånar den som följt klimatforskningen.

Men nu har två mycket oroande aspekter alltmer uppenbarats. Klimatförändringarna sker både snabbare, och med större kraft och omfattning än vad man hittills antagit. I takt med att isen smälter allt hastigare i Arktis och jetströmmarna slingrar sig råder nu febril aktivitet bland klimatforskarna. Det är på jordligt allvar nu.

Att vi skulle kunna klara av att uppfylla Parisavtalet, med dess målsättning om högst 2 graders global uppvärmning, framstår som orealistiskt. Enligt vanligt förekommande bedömningar får vi nog räkna med, åtminstone, 3 grader.

Vi vet redan i dag, alltför väl, vad cirka 1 grads ökning kan innebära. Det handlar naturligtvis inte om att det blir lite varmare utan de jordliga planetära konsekvenserna. Till dessa hör att jordbruket kastas mellan störtregn och långa torkperioder som resulterar i sjunkande spannmålsskördar för en växande befolkning. Vetenskapligt baserade framtidsscenarier om 4, 5, eller 6 grader är tyvärr inte heller svåra att finna.

I klartext innebär det planetär ekologisk katastrof och civilisationskollaps.

Vi lever i en helt ny planetär klimatregim där skogsbränder, värmechocker och långvarig torka illustrerar att jordsystemet nu är en aktiv, föränderlig och oberäknelig medaktör. Den så kallade ”klimatfrågan” kan därmed inte längre särskiljas från andra, som om vi fortfarande levde i ett ”samhälle” omgivet av ”natur” eller ”miljö”.

Därmed har den politiska spelplanen och handlingsutrymmet radikalt förändrats. Faktiskt så radikalt att vi ännu inte har utvecklat politiska ideologier som artikulerar hur vi kan hantera den jordliga grunden för allt mänskligt liv. En politik som riktar in sig mot människor i samhället, hur deras interna sociala relationer skall bestämmas, framstår därmed som helt otidsenlig. Vad som i stället krävs är en jordrealistisk politik om just den jordliga grunden för allt samhällsbyggande.

Eftersom jordsystemet inte längre är en passiv bakgrund för samhället så
behöver jordliga innebörder och konsekvenser därmed artikuleras inom alla områden.

Det spelar ingen roll om det handlar om migration, identitetspolitik, flygskatt, sysselsättning, sjukvård, skola, entreprenörskap på landsbygden, äldreomsorg, grön teknologi, eller vad man nu råkar omhulda.

Utifrån vetenskapligt grundad kunskap om jord- och klimatsystem så råder det inga som helst tvivel om att en rad omfattande omställningar och genomgripande åtgärder behövs.

Det lilla fönster som, kanske, fortfarande står öppet på glänt sägs nu handla om några år. Tiden är knapp, mycket knapp. I politisk tideräkning innebär det att nästa mandatperiod kan det vara för sent. Det är på jordligt allvar nu.

I avsaknad av jordrealistiska politiska ideologier lyser de jordliga ödesfrågor som det stundande riksdagsvalet egentligen borde handla om fortfarande med sin frånvaro. På vilken jordlig grund skall land och samhälle byggas? Med vilken jord? I vilken jord? Av vilken jord? Genom vilken jord?

Utan svar på denna typ av frågor så finns det inga möjligheter att ta politisk ställning till vår jordligt bundna och alltmer sköra jordliga tillvaro.

Martin Gren, docent i kulturgeografi vid Linnéuniversitetet


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Så här skriver du en debattartikel 00:33
ARTIKELN HANDLAR OM