ÅSIKT

Det skär i hjärtat när ni mobbar min syster

Debattören: Ni föräldrar kan inte skylla ifrån er längre – det är ni som uppfostrar era barn

Min lillasyster har det största hjärtat en tolvåring kan ha, hon är noga med att ingen hamnar utanför och är allmänt godhjärtad mot folk i sin omgivning – men bara för att hon bär runt på några extra kilon blir hon mobbad, skriver debattören.
Foto: Janerik Henriksson / SCANPIX
Min lillasyster har det största hjärtat en tolvåring kan ha, hon är noga med att ingen hamnar utanför och är allmänt godhjärtad mot folk i sin omgivning – men bara för att hon bär runt på några extra kilon blir hon mobbad, skriver debattören.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Min lillasyster är tolv år gammal och vet redan hur hon kan ta livet av sig.

Vad är det hon känner för att fundera i dessa banor? Hur starkt är det inte för henne om det berör mig så djupt? Vad känner alla andra barn och ungdomar som får stå ut med detta dag in och dag ut?

Tänk er alla Gotlands invånare på en gräsplan. Men i det här tankeexperimentet är gotlänningarna, ungefär 60 000 människor, utbytta mot de personer som är utsatta för mobbning i Sverige i dag. Det är en grupp människor som inte längre går att negligera, det går inte att tiga ihjäl de hemskheter som tillåts pågå varje dag i vårt land.

Den stora skaran på gräsplanen riskerar inte bara att få personliga men för livet, de kostar också samhället stora pengar – trasiga livsöden och kostnader som jag vill sätta stopp för här och nu. Allt för dig, kära Daniella, och alla andra som är i samma situation som du.

Nolltorelans måste gälla, och det är upp till alla oss – föräldrar, lärare, politiker – att tydligt markera mot alla former av kränkningar. Vårdnadshavare kan inte skylla ifrån sig på att de inte har tid och att de inte vet vad barnen gör på fritiden.

Det är ett arbete som handlar om vad som är rätt och fel och det arbetet ska starta i tidig ålder, långt innan barnen är kapabla att utföra kränkande handlingar mot andra.

Framför allt är det här ett problem som utspelar sig i skolvärlden. Men samtidigt uppger var fjärde lärare att de inte har tillräcklig kunskap och kompetens för att motverka mobbning och kränkningar. Detta borde vara ett högprioriterat arbetsområde, inte minst om vi menar allvar med pratet om att alla barn ska vara trygga på den plats där de tillbringar hela sina veckodagar.

Här måste det in pengar och resurser – investeringar som i förlängningen kommer leda till drastiskt minskade kostnader för samhället. Beräkningar visar nämligen att mobbningen kostar vårt land över 17 miljarder på 30 års sikt.

Men som jag var inne på tidigare är det inte bara lärare och politiker som måste ta ansvar i den här frågan. På ren individnivå spelar ni föräldrar en väldigt stor roll i hur ni fostrar era barn. Det är 2017 och att vårt samhälle inte accepterar att människor kommer i olika former gör mig otroligt upprörd.

Min lillasyster har det största hjärtat en tolvåring kan ha, hon är noga med att ingen hamnar utanför och är allmänt godhjärtad mot folk i sin omgivning – men bara för att hon bär runt på några extra kilon blir hon mobbad. Som storasyster är det hopplöst att stå bredvid och uppleva maktlösheten.

Kom igen Sverige, är det så här vi ska ha det?

Nej. Ingen har fötts till den här jorden för att vara med om en skolgång präglad av kränkningar och utfrysningar. Det är dags att vi gör något åt det – här och nu. Jag kan i alla fall lova er att jag kommer att fortsätta skriva och kämpa för att min lillasyster och alla andra tappra barn och ungdomar ska få fortsätta leva.

Filippa Ross

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.