ÅSIKT

Sverige sviker – offrar könsstympade flickor

Debattörerna: Myndigheterna måste se övergreppet som en form av hedersvåld

Foto: SVT
SVT:s reportage om de två somaliska ensamkommande flickorna, Nora och Sara, som ska utvisas, visar att myndigheterna inte ser könsstympning i sitt sammanhang, skriver debattörerna. Bilden är från SVT:s reportage om flickorna.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. SVT:s reportage om de två somaliska ensamkommande flickorna, Nora och Sara, som ska utvisas, har berört väldigt många av oss och vi är flera som vill stötta dem.

Båda flickorna har varit utsatta för den värsta typen av könsstympning när de var små och flytt hemlandet för att undkomma tvångsäktenskap. Här i Sverige har bägge genomgått öppningsoperation för att slippa de besvär könsstympningen orsakade dem, något som medför att de kan komma att stympas igen om de utvisas till Somalia.

Det är väldigt oroväckande när berörda myndigheter inte ser könsstympning, som är hedersrelaterat, i sitt sammanhang, och inte heller ser hela problematiken. Migrations-domstolen har ett resonemang om att andra inte behöver veta om öppningsoperationen som har skett i Sverige. Detta resonemang är tyvärr väldigt naivt om vi ser till helheten och kontexten.

Könsstympning är en kontrollmekanism för att bevara oskuldsidealet och kontrollera flickors och kvinnors sexualitet. Flickor öppnas endast inför ett äktenskap eller inför en förlossning. Nora och Sara har vågat bryta mot dessa normer. De vågade ta emot samhällets vård och har utövat en grundläggande mänsklig rättighet.

Vi anser att en utvisning till Somalia skulle utsätta dessa två unga flickor inte bara för social isolering och utstötning utan även för ett socialt mord som kommer att påverka hela deras framtid.  

För att vi ska ha en bild av vad Nora och Sara har varit med om behöver vi påminna oss om vad det innebär att bli utsatt för just den här typen av könsstympning. Den kallas för infibulation eller (typ III) enligt WOH:s klassificering av könsstympning.

Den förekommer bland annat i Somalia och 10–15 procent av världens 200 000 000 könsstympade flickor och kvinnor beräknas vara utsatt för infibulation.

De yttre och inre blygdläpparna sys ihop så att öppningen till slidan täcks. Längst ner mot analöppningen lämnas ett litet hål för att urin och mensblod ska kunna rinna ut. Innan området sys ihop kan en del av klitoris tas bort, samt hela eller delar av blygdläpparna.

UNICEF beskriver att ”Infibulation förorsakar de största besvären och farorna. Eftersom endast en liten öppning lämnas kan urin och menstruationsblod inte rinna ut ordentligt, vilket också kan förorsaka infektioner i underlivet. Det kan även leda till att kvinnan får svårt att kontrollera urinflödet”.

Mot bakgrund av detta kan vi konstatera att besvären och smärtan, utöver det psykologiska traumat, inte avtar så länge individen är hopsydd.

De här två flickorna har varit modiga och gjort motstånd mot övergreppet och de vågade ta emot den akutvård som samhället kan erbjuda även om individen är under asylprocess. Dessutom har flickorna flytt från barn/tvångsäktenskap och detta bör övervägas som asylskäl.

Vi som skriver under är engagerade och arbetar med hedersrelaterat våld och könsstympning på olika sätt. Vi har mött målgruppen och har erfarenhet kring könsstympning.

För att Sverige ska ta ett moraliskt ansvar och följa barnkonventionen och mänskliga rättigheter bör berörda myndigheter titta närmare på problemet och se könsstympning som en form av hedersvåld som är kollektivt. Vi är oroliga för dessa flickors situation och förväntar oss att deras rädsla för repressalier vid en utvisning tas på allvar.  


Bayan Nasih, Kvinnoaktivist och sakkunnig i arbetet mot könsstympning
Mariet Ghadimi, grundare och verksamhetschef TRIS – tjejers rätt i samhället
Anissa Mohammed Hassan, Barn-och kvinnorättskämpe, sakkunnig
Maria Rashidi, ordförande Kvinnors Rätt
Sara Mohammad, Grundare av Riksorganisationen GAPF (Glöm Aldrig Pela och Fadime)
Amineh Kakabaveh, ordförande Varken hora eller kuvad
Samia Djama, sakkunnig, jämställdhets och integrationsarbetare. Somaliska kvinnoförening
Meheret Dawit, ordförande föreningen eritreanska kvinnor för integration


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.