SVT-cheferna har en idiotisk vilja att laga saker som inte är trasiga

Jan-Olov Andersson om beslutet att sparka Ingalill Mosander

SVT-programmet ”Go'kväll” sparkar sin största bokprofil Ingalill Mosander efter 20 år.

Ett idiotiskt beslut, om man verkligen månar om sina tittare. Men hos det nuvarande gardet av SVT-chefer finns en ängslighet och bisarr vilja att laga saker som inte är trasiga.

Laddar Live Upplevelse

Egentligen borde ju inte SVT:s långkörare ”Go'kväll” tidigt på vardagskvällarna vara något för mig.

Är, till skillnad från de uppåt 800 000 som brukar titta, varken intresserad av folk som blir ”omgjorda”, av hur man sköter en byracka eller att titta på någon som lagar mat i tv-rutan.

Slår ändå gärna på tv:n vid den tidpunkten. Det är något med känslan i programmet som är svårslaget.

Visserligen var gamla tv-studion trivsammare, men det funkar nu också för att man liksom känner sig ”välkommen hem” till de suveränt proffsiga programledarna Pia Herrera, Linda Olofsson, Inger Ljung Olsson och Beppe Starbrink. De har ett behagligt och trivsamt tonfall, utan att någonsin vara underdåniga. De får till bra samtal med kända och okända.

Framför allt ser jag ”Go'kväll” för att det ofta är ett bra program om populärkultur. Artister, skådespelare, filmregissörer och författare får tala till punkt.

Symbol för programmet

Och så har ”Go'kväll” haft boktips från fem, sex kunniga personer med Ingalill Mosander i spetsen. Hon har blivit något av en symbol för ”Go'kväll”. En slags litteraturens Leif GW Persson. Någon man litar på.

Hennes popularitet bland programmets läsintresserade tv-tittare är enorm. Jag har sett henne gå omkring på Bokmässan i Göteborg och sett alla – från vanliga tv-tittare till bibliotikarier till författare – haja till lite grann. Titta, där är hon! Sådan genomslagskraft har hon fått med sina kloka och engagerande boktips.

Att sparka ut henne, är fullkomligt idiotiskt om man månar om sina tittare.

Ansvarige utgivaren Bengt Strömbro pratar om ”en varsam förnyelse för att vitalisera programmet”. Inget annat än floskler.
Jag vet inte hur många mellanchefer jag sett genom åren som kommit och gått och vars främsta, ibland enda, tankar om sitt jobb varit att tillfredsställa närmast högre chef. Strömbro verkar vara en sådan typ.

Sviker tittarna

I en nyligen genomförd chefsrockad på SVT har Jan Helin höjts upp och fått den något märkliga titeln mediedirektör, medan den andra programdirektören Lena Glaser helt plötsligt och oväntat har tröttnat på sitt jobb. Känns som det ligger en hund begraven där.

Hur som helst: Jan Helin – fram till för några år sedan min chef på Aftonbladet – är smått besatt av framtiden. Helst ville han resa dit i går. Om han hade fått rätt, hade Aftonbladets papperstidning – som fortfarande drar in många miljoner kronor åt ägarna Schibsted – inte funnits längre.

På SVT är ett av hans viktigaste uppdrag att driva på digitaliseringen. Snart säger han väl ivrigt att ingen kommer att titta på vanliga tv-apparater om tre år heller.

I ”Go'kvälls” ansvarige utgivare har han tydligen fått en lydig lakej. Som vill driva på föryngring och förändring i sin chefs anda. Men som sviker tv-tittarna å det grövsta. Som vill laga saker innan de gått sönder.

avJan-Olov Andersson

ARTIKELN HANDLAR OM